Fullsjön.
En by mitt i skogen, invid en sjö, med gamla gårdar och minnen längs vägarna.
En by tio mil från Östersund, nio kilometer från Borgvattnet och 1,2 kilometer från närmsta vindkraftsområde.
Hit åker vi för att träffa Torbjörn.
Han och hans fru tog beslutet att flytta till Fullsjön för tio år sedan, efter att barnen var utflugna. De flyttade hit för naturlivet, lugnet och tystnaden. De gjorde verklighet av en dröm och flyttade till sitt paradis. Trodde de.
Torbjörn tar emot oss vid sitt hus som ligger bredvid föräldragården, strax intill sjön.
Han nickar mot vattnet och berättar att när han är där ute och fiskar så väljer han alltid åt vilket håll båten ska vara vänd, för att för en stund slippa se och bli påmind om det han vänder ryggen till.
Sedan de flyttade hit har byn blivit inbyggd till hälften av vindkraftsområden. Idag står där 156 vindsnurror och bildar en halvcirkel kring byn, nästa år kommer det vara 179.
Drömmen om att leva i lugn och ro har blivit förbytt till en verklighet de aldrig kunnat förutspå, där de tvingas kämpa för det mest självklara – att kunna vistas i sitt hus och att få sova om nätterna.
När man står på Torbjörns gård syns ännu inte många vindkraftverk. Men det är heller inte utsikten det här handlar om för Torbjörn, utan det handlar om det molande, vibrerande ljudet som vindkraftverken för med sig.
”Det är inomhus det är värst”, säger han. ”Huset fungerar som en resonanslåda, vill vi ha någorlunda tyst måste vi gå ut.”
Ljudkarta över Fullsjön. Högra bilden visar hur kommunerna planerar och bygger vindkraft mot kommungränserna.
Varenda kväll, innan han ska sova, startar han alltid en skiva som går på repeat natten igenom. Den får aldrig stanna. Eftersom att den måste slå ut det andra ljudet. Det där konstanta ljudet som inte går att filtrera bort, som plågar kroppen med ett ständigt stresspåslag. Som påverkat att han fått förhöjd puls. Som gravt försämrat hans livskvalité. Som väcker honom vid 03.00 – 04.00 tiden, i princip varje natt, med en känsla av att han måste ta sig därifrån. Just därför tältar han många av nätterna om sommarhalvåret, för att komma ifrån.
”Men jag vet inte hur jag ska göra till vintern… vart jag ska ta vägen. Vart jag ska sova.”
Han gör en gest mot husvagnen och garaget. Förklarar att han har börjat förbereda för att inreda något av ställena att kunna sova i.
Det är slutet av augusti, men Torbjörn oroar sig redan för vintern. För med hösten och vintern, när träden tappar sina löv och isen lägger sig, vet han att ljuden kommer att förstärkas.
”Jag tycker om regn numer”, säger han. ”Det tar bort övriga ljud”.
Han tittar på huset. På sitt hem.
”Det allra värsta är känslan av att inte ha någon reträtt, att inte ha något ställe att kunna fly till. Vi kommer ju till slut inte kunna bo kvar inne i huset. Det går inte. Och inte kan jag utsätta min fru att behöva lyssna på min skiva varje natt, om och om igen… Jag har börjat titta på om vi ska ha skilda boenden här på gården. Husvagnen eller garaget till exempel, där släpps det igenom mer levande ljud. Som regn och prasslet från lövverken.”
Han berättar för oss att det här med vindkraften är en energitjuv av rang som har påverkat dem så mycket. Som har tvingat dem att kämpa så länge för sin livskvalité, för rätten till sin hälsa och sin sömn. Men de är helt övergivna. Det är ingen myndighet som stöttar eller lyssnar på dem. Inte ens den egna kommunen. Så till dem känner de ingen förhoppning. Inget förtroende.
”På de möten vi varit på har vi snarare blivit förminskade, klappade på huvudet, med orden att vi inte ska oroa oss så mycket.”
Han skakar på huvudet, märkbart upprörd.
”Jag tänker på vindkraften varje dag. Vi har blivit påtvingade att leva i ett industriområde. Vi är inbyggda till 180 grader och det planeras för de resterande 180 graderna. Vårt hem har tagits ifrån oss. Vi tvingas att leva med det här ljudet, och med infraljudet, som jag inte alls vet vad det gör med hälsan. Det är en ständig oro.”
När vi pratar om bidragen som bygden får som kompensation för vindkraftbyggena rycker han på axlarna och berättar att de bland annat gått till att renovera bygdegården in- och utvändigt.
”Men de här pengarna är som ett enda stort hån och inget som hjälper bygden att blomstra och utvecklas. Det är 0,2% av intäkterna från vindkraften som går till drabbade byar. Jag hade gladeligen varit utan de här pengarna, dessa mutor. Fick jag välja hade jag gott betalat för att slippa vindkraft. Vi hade kunnat engagera byn istället om vi velat dra in pengar. Om vi fått välja. Nu fick vi inte det.”
Torbjörn säger också att känslan kring vindkraftsetableringarna är att det ska stressas fram och gå så fort att vanligt folk inte ska hinna med.
”Och det brukar ju utlovas guld och gröna skogar till bygden då det så fint pratats om arbetstillfällen och att det kommer att handlas lokalt. Tomma ord. Åkerierna är lokala, men så mycket mer än så är det inte. Jag har varit inne i områdena och sett något helt annat. Arbetarna, som oftast kommer från utlandet, får mat, dricksvatten, toalettpapper, kläder, allt vad de behöver, utkört till sig. Även bränslebilar körs dit. Så det där med utveckling, att det ska gynna kommunen och att byarna ska frodas, är tomma löften.”
Torbjörn suckar.
”Men bygden drabbas på fler sätt än naturförstörelse, ljudföroreningar och hälsopåverkan då frågan slår sönder och splittrar byar och familjer.”
Han ser ut över sjön. Ser på den del av landskapets himlarand som ännu är orörd, men som hotas att när som helst bli förvandlat till något som aldrig borde bli.
Då kommer Fullsjön slutligen vara inbyggt. Omringat.
Då kommer möjligheten att vända båten bortåt, för att slippa se och påminnas, för alltid vara borta. Liksom tystnaden.
Bara att inse att våra styrande politiker och infiltrerade myndigheter ”skiter” i landsbygdens människor, deras farhågor om miljö för dem själva, djur och naturvärden och deras välbefinnande. Att miljörörelser och de ”grön” tillåter detta visar bara vilken synisk inställning dessa har.
Hej! Blir så bedrövad , ledsen o arg av att läsa inlägget. Hemska är väl att de inte kan sälja stället heller ? Ingen klok människa vill väl köpa ett hus mitt i en vindkraftsindustri. Kommunen borde bli tvingade att lösa in huset
Maj-Lis Hernefeldt, Seskarö
Känner igen allt. Kan fortfarande inte se vindkraftverk och när jag kör bil vet jag oftast exakt var och när jag måste dölja dem med handen. Om jag inte lyckas med det och tvingas se dem sätter hela stressreaktionen igång igen.
Då är det ändå snart tjugo år sedan jag lämnade mitt hem för att jag inte stod ut med ljuden från ett Enerconverk som stod ca 700 m ifrån mitt hus. När vi dessutom hotades av ännu ett verk på några hundra meters avstånd och slätten, den vackra slätten med det där magiska ljuset som uppstår i och med närheten till havet, slogs sönder av vindkraftverk som på natten lystes upp av röda ljus som blinkade om rotorbladen passerade framför dem – en domedagssyn – och på dagarna slaktade våra vyer. De står kvar men många har flyttat. De stod inte ut med ljuden eller skuggorna. Några flyttade i tysthet för att kunna sälja, andra flyttade utmattade efter år av kamp för rättvisa men utan resultat. Utan gehör. Sverige är snart fullt av miljöflyktingar. Jag trodde att Sverige var en föredömlig rättsstat men utbyggnaden av vindkraft får Sverige att framstå som de korrupta diktaturer som nyheterna upprört brukar rapportera om. Detta med Fullsjön smärtar mig. Nu får det vara nog,
Så upprörande att läsa om den situation som människor utsätts för runt om sitt hem! Antagligen inte blivit tillfrågade utan bara får detta hemska elände med ljud som aldrig kan vara hälsosamt!
Att flytta så långt ut i naturen för lugn o ro, så är detta en ren ”diskriminering ” mot fastighetsägarna!
Inga protester hjälper väl inte o vem vill köpa fastigheten och var kan man flytta med garanti att slippa Vindkraftverken??
Kanske Sthlms skärgård eller Kungliga djurgården eller stora Gärdet runt Kaknästornet mfl platser i Sthlm.
Har stor medkänsla med er alla som är drabbade av detta otyg!
Till Torbjörn m. fam Undersök möjligheterna att få ekonomisk kompensation för den försämrade livsmiljö ni tvingas leva i, för era hälsoproblem och för värdeminskningen på er fastighet. Såg nyss en film med Björn Gillberg om detta på you-tube.com. Bättre att försöka göra något.
Tack bra post. Funderar på det här med ljudkartor och den tekniska analysen vid bygglov. Började läsa och insåg att det vore bra om vi kan engagera en ljudexpert. Nivåerna för tillstånd står om hur siffor ska avrundas och lägger vi där till noggrannheten vid analyser och vilken indata gör det processen för analys och tillstånd att det har högre och ev lägre värden med upp till 2-5 dB. Läste även denna artikel i SVD i helgen https://www.svd.se/nattbelysning-stor-larver–hotar-ekosystem Vindkraftverken är kraftigt belysta. Forskarna bakom den nya studien har räknat antalet larver av vissa nattfjärilar i dikeskanter och häckar längs belysta respektive mörka vägar, och kommit fram till att bestånden i genomsnitt är närmare 50 procent mindre i belysta områden. Forskarna skriver även att den här typen av lokal påverkan kan få ”betydande kaskadeffekter” i ett större område, i och med att de fyller en så viktig funktion i ekosystemet.